Pysen hemma och vi har blivit med ny katt

Pysens aska har kommit hem och förvaras på ett ombonat och säkert ställe tills vi har bestämt oss för ett bra ställe att strö ut, alternativt begrava honom. Vi har tittat lite på en djurkyrkogård på Djurgården, men har inte helt räknat bort de ställen där vi har tillgång till mark och där Pysen själv gillat att vara.

Det har varit jobbigt för alla i flocken och det blev ett stort tomrum efter vår lille katt. Zaza var den som sörjde mest och gick runt och letade och "lät" efter honom. Hon började komma till oss med leksaker mitt i natten när vi sov som bäst och mjauade uppfordrande. Då förstod vi att det var dags att vidga vyerna och se oss om efter en ny kompis till henne. Vi var runt och tittade på en del katthem, men hittade inte de rätta vibbarna. Då kollade vi på "Blocket" och hittade en annons om en 10 månader gammal hane, 50% helig birma och mycket kelig. Honom ville vi träffa! Vi bestämde tid och åkte och tittade på honom, vi tog inte med kattburen för att inte göra det för enkelt för oss. Efter cirka 5 minuter hade vi bestämt oss. Det var en stabil krabat med pigga ögon, tjock svans och hade det inte varit för några små vita fläckar, hade det varit en riktig panter! Vi åkte hem och hämtade kattburen...

Så här såg det ut när han landade! Zaza var mycket intresserad och kurrade vänligt...

Det tog inte lång tid innan han hittat en fåtölj att trona i heller.
Efter en stund började de känna av varandra mer. Det blev en del morr och lite väs, men efter att jag introducerat påfågelfjädern, hoppade de efter den bredvid varandra. Sedan var isen bruten. Två dagar senare tvättade Zaza vår nye vän lite försiktigt, så det kommer nog att gå jättebra!

Vi får tacka Alekcandra med familj för förtroendet att de bestämde sig för att han skulle få komma till oss.
Alekcandra sålde sin katt för att få tid med den i övrigt växande familjen och vi lovar att vi kommer att ta väl hand om honom!

Provsvar

I onsdags ringde veterinären som utförde Pysens undersökning. Hon berättade om provsvaren. De visade kraftiga inflammationer i både magsäck och tarmar och hon sa att det skulle ha blivit väldigt svårbehandlat och att om Pysen klarat den första kortisonbombningen, skulle han sedan blivit beroende av livslång medicinering i form av kortison. Hon var jätteledsen över vad som hänt och berättade att de pratat väldigt mycket om Pysen och "stött och blött" hur det kunde bli som det blev.
Jag hade varit rädd för provsvaren, men efter att veterinären ringt kändes det bättre. För Pysens skull var det nog bäst som hände.

Jag hörde talas om något som heter Crohns sjukdom.
Eftersom katter kan drabbas av det mesta som människor kan drabbas av, är det inte helt otroligt att han led av något i stil med den sjukdomen.